Av någon anledning så har jag de senaste veckorna blivit sugen på att börja skriva igen. I början av min triathlonkarriär så bloggade jag frekvent på en sida som då gick under namnet Runnner`s world triathlon. Kommer ihåg att jag tyckte det var väldigt roligt att få sprida min stora passion för träning och hälsa. Nu har jag ju rätt många års erfarenhet både som idrottare men också som coach. Detta inlägget blir en slags start på vad jag tror och hoppas kommer att bli ett frekvent skrivande.
I detta inlägg så vill jag titta tillbaka på mitt senaste år:
Vad ha då hänt?
- Jag har blivit pappa för andra gången
- Pandemi stal vårt liv
- Tävlat
- Båstad Ironman solo edition
- Jag har fått en ny cykel
I söndags var det exakt ett år sedan som vår andra dotter tittade ut. Trodde aldrig jag skulle bli en sådan som sa att tiden går för fort men så är det ju. Fort gick det även under förlossningen. Jag var ute och sprang i vanlig ordning. Nina ringde och sa att det hade börjat dra igång. Drog på en långspurt och vi satte oss i bilen påväg till Halmstad sjukhus (25 min bilresa). Från det att vi satte oss i bilen tills att jag höll Vega i famnen så tog det 80 min. Bara att konstatera att min fru är född till att föda barn även om hon nästan födde i parkeringshuset :)
Ganska kort innan Vegas födsel så hade fallen av Covid-19 börjat rulla in i Sverige. Jag som idrottare och redan bacillrädd så in i bängen vad tror ni jag blev nu? :) Som alla vet så gick det väldigt snabbt och vi (jag och Nina) tog beslutet att isolera oss ganska hårt. Jag slutade simma men kunde annars träna som vanligt. Vi var restriktiva med vilka vi träffade och handlade allt och då menar jag ALLT på nätet. Man fick helt enkelt lära sig ett nytt ord PANDEMI! Jag trodde dock inte att jag skulle sitta här ett år senare och fortfarande leva ganska isolerat. Men det finns ett ljus i tunneln och det är att vaccinet är på G. Även om EU verkar missat ordentligt i upphandlingen av vaccin så tror och hoppas jag att vi snart får möjlighet att ta den där sprutan. Trodde aldrig att jag skulle längta så mycket efter en spruta :)
Våren och sommar dök upp och smittspridningen gick ner. Det fanns möjlighet att tävla om än småskaligt. Jag lyckades springa en halvmara där jag blev två och nytt PB. Körde en sprint triathlon som jag vann och en olympisk med helt okej motstånd där jag också lyckades stå överst på prispallen. Men förutom detta så blev det såklart inga tävlingar. Jag tränade på riktigt bra under sommaren och kunde faktiskt simma endel på Malenbadet här i Båstad. Men kände ändå att det var något som fattades. Jag behövde en utmaning och ffa något att stänga säsongen 2020 med. Jag ringde upp Björn min coach, jag hade nämligen fått en ide!
Planen var att jag skulle kört Ironman Köpenhamn i augusti men den blev såklart inställd. jag hade tränat så oerhört bra under året och vill ändå testa mina vingar på ironmandistansen . Det fick bli Ironman Båstad solo edition! En hel Ironman helt på egenhand, kan det bli hårdare? Kan jag genomföra detta så kommer samtliga Ironman tävlingar i framtiden vara lättare i alla fall mentalt! Jag presenterade förslaget för Björn och han godtog min tokiga ide :)
Jag började göra upp en bana och involvera Nina, mamma och pappa. Jag lånade en SUP (stand up padel) Så att sträckan på simningen skulle bli korrekt och jag började göra mig mentalt redo. Det ska tilläggas att detta genomfördes söndagen den 20:e september och beslutet togs 5 dagar tidigare. Dvs en optimal uppladdning? eller inte :)
Lång historia kort:
Simmade på 51 min
Cyklade på 4.45
Löpning 3.15
Detta var bland det hårdaste jag gjort och absolut inte kroppsligt utan mentalt. Jag gjorde detta precis som vilken tävling som helst dvs förbjudet med några former av hjälpmedel som t ex musik i öronen och absolut ingen att drafta på under cyklingen. Det vara bara jag och mina egna tankar.
Simningen var inga konstigheter förutom att det var kallt i vattnet. Var dock glad att ha Nina på SUP jämte då det var ett gäng sälar som ville följa efter mig.
Cyklingen kändes kanon, körde 4 varv på en 45 km bana. Dubbla höjdmeterna om man jämför med Kalmar och fina små landsvägar. Om jag ska klaga på något så var det att det blev rätt mycket svängar men som sagt säkerheten först! På sista varvet började mitt ena knä strula. Eftersom jag inte haft någon egen cykel under 2020 så har jag lånat min frus tempo från 2014 och som är en storlek för liten. Detta blev ett problem efter så många timmar i sadeln och enbart 10 grader i luften så sa kroppen i från. Men kämpade och avslutade cyklingen med knappa 38 km/h i snitt.
Löpningen Gick som på räls första 20 km då hade jag en snittfart på 4.08 min/km. Sedan behövde jag stanna för att kissa och efter detta stoppet blev det segt. När jag sprang låg jag fint i 4.25 fart men kramp i fram och baksida lår samt ordentligt ont i höftböjaren gjorde att jag blev gående vissa perioder och tiden sprang då iväg. Hade ambition att göra maran under 3 h. Men kom in på 3.15
Mina reflektioner såhär efter tävlingen:
På det stora hela är jag jättenöjd med vad jag åstadkommit. För mig var detta mer en utmaning och ett äventyr än en tävling. Det är helt klart en lång stäcka att transportera sig men jag måste ändå säga att det tuffaste var det mentala. Jag är en idrottare som drivs av två saker:
- Jag vill utmana min kropp och pressa gränserna. Jag är nyfiken på exakt hur bra kan jag bli med mina förutsättningar.
2. Jag vill vinna! På varje startlinje som jag står på finns ett sug av att lyckas och stå högst upp på prispallen. Just detta var utmaningen på Båstad Ironman Solo edition. Jag var nämligen själv, helt själv. Ingen rygg att fokusera på ingen att springa i från och ffa ingen att vinna över. Detta var nog det som gjorde det extra svårt.
Nu är det slutet på Mars 2021 och vi lever fortfarande i en osäker tid. Men en sak är säker det kommer bli bättre. Vi måste kämpa och hålla ut och så fort vaccinnationen tar fart så tror och hoppas jag att vi kan leva ett mer normalt liv och ffa att stå på startlinjen tillsammans!
Föresten 2020 avslutades dock på bästa sätt jag fick äntligen hem min nya CYKEL!
